hjälp vad längesedan det var jag var inne här. har nästan glömt av att den här bloggen existerade, är helt förlorad i tumblr nu för tiden. ha.
idag umgås jag med min säng för det känns som att vi spenderat alldeles för lite tid tillsammans på sistone. att göra en musikal är helt galet jobbigt. man stressar och övar och ändrar och spelar och kommer hem halv fem varje dag och glömmer saker och har massa andra läxor och måste hålla reda på 3246 olika rep-tider och saker man ska ta med till ett visst ställe och klara allting utan att bryta ihop. men ändå. det bor en viss charm och en viss pirrande känsla i att stå och trängas i en bred trätrappa så full med påsar och kläder och hattar och fia-spel och svärd och labbrockar och gud-vet-allt att man inte ser den slitna målarfärgen på trappstegen, och stress-dra på sig helt knäppa kläder tillsammans med femton andra nervösa flickor, och sedan gå ut på scenen med glittriga läppar under blinkande lampor och för förundrade människor och känna att jag är ändå ganska bra.

nu ska jag packa alla mina miljoner grejer för miljonte gången och flytta till min mor och da catzzz. so long!


fastnade lite för den här vemodiga sången också

flygresor + en himmel på galapagos. 
idag är en sådan dag när jag bara går runt och längtar tillbaka.
(orkade inte redigera)

nu mer finns jag också här: http://pastelletowns.tumblr.com/
tänkte bara säga det likzzåååmmm. 
herå

här om veckan lade jag ner alla mina böcker (minus några som jag tog ett tårfyllt farväl av och skänkte bort) i två kartonger och sedan flyttade jag dom hit så nu finns dom här i min mya fina bokhylla där jag planerar att de ska stå ett tag.

lite jag och lite syster och lite platser och lite utsikter från 12 våningen och lite papegojor. någon som vet hur man förminskar storleken på en bild? då kan det komma en del 3 också.

Just nu händer ingenting alls. Livet står väl lite och lutar här i nästan-februari. Önskar att något kunde trilla över på andra sidan. Jag vill ramla över på den andra sidan, sidan av tvåsamhet och någon annan som man får luta sig lite emot inte bara sig själv och sin egen sänggavel. Jag vill begrava ansiktet på andra ställen än mjuka kattmagar och ha fler sms att läsa. Men vi får väl se. Bon Iver har i alla fall släppt en ny cover som ni kan klicka på Bon Iver – Bruised Orange (Chain Of Sorrow). Hejdå

"Jag kan inte leva utan dig, med eller utan dig jag kan inte leva med eller utan dig" nynnar du. Egentligen är sången på engelska men du brukar översätta allt svenskt till engelska och allt engelskt till svenska. En gång frågade jag varför du gjorde det och du sa att ibland kunde orden ändra sig då och låta så annorlunda. Få en ny innerbörd på ett annat språk. Stjärnorna i dina ögon glittrade när du sa det och jag undrade hur många ändrade innerbörder du gick och bar inuti dig. 
Mitt hår trasslar sig under mitt huvud när jag lägger mig ner bredvid dig på golvet. I huvudet räknar jag till fyra och tar din hand. Tre är för kort, man hinner inte bli redo då och fem tar för lång tid, då hinner man fega ur. Fyra är precis lagom. Ett två tre fyra min kalla hand landar på din. Du stryker den tunna huden på min handrygg lite med din tumme. Inget annat känns när du gör så. Inget inuti mig ger sig till känna, allt tystnar för din beröring. Det blir så barmhärtigt stilla och fridfullt.
Jag vrider på huvudet så att jag ser dig i profil och håret knastrar under mig. Trasslar sig i all oändlighet men jag tänker inte klippa mig så länge du ber mig att inte göra det. 
Du blundar och dina ögonlock är som tidiga skymningar i november. Jag vill röra dem men jag vågar inte förstöra något så bräckligt som tystnaden. Ditt hår är flygigt och faller över din panna och din tinning. Jag vill röra vid din tinning också men är rädd att skrämma bort det som finns där innanför. Jag undrar vad som finns innanför just nu. Kanske håller du på att översätta resten av sången. I tre och en halv minut till ligger vi stilla tills jag räknat till fyra femtiotvå gånger till, sedan tar jag andra handen och lägger den mot din kind. Den bränns för jag har alltid så kalla händer men du säger att du tycker om mina händer så jag låter dem vara kalla.
Jag kan röra vid din tinning och det gör jag, lägger pekfingertoppen och långfingertoppen mot den om vart annat. Mjukt och försiktigt så jag inte skrämmer orden innanför. Då ler du och vrider på huvudet och fäller upp skymningarna och plockar fram stjärnorna i dina ögon istället. Jag vill kyssa alla stjärnor i dina mörka ögon men hinner inte börja räkna för du lägger din panna mot min och säger "och man ger bort sig själv och man ger bort sig själv och man ger och man ger och man ger bort sig själv" och jag tänker att jag har gett bort mig själv till dig lika många gånger som du har översatt U2s texter gånger tusen. Det gör lite ont i handen mellan din kind och golvet men jag tänker inte ta bort den så länge du inte ber om det, och än är tystnaden så fridfull där på golvet, än faller översatta låttexter ur din mun och i dina ögon lyser stjärnorna som jag tänker kyssa en dag när jag har räknat tillräckligt många gånger. 

Och man ger och man ger och man ger bort sig själv och om jag kunde skulle jag ge mig själv till dig

död åt den som hittade på c-språket. och den som hittade på prov också för den delen. 

hejdå

har stirrat på skärmen i tio minuter nu. varför är det så svårt

min största rädsla är att det här året ska bli precis likadant som det förra. jag förstår inte varför det inte skulle det. förstår verkligen inte människor som bestämmer sig för att nu räcker det, nu ska jag vara lycklig inte olycklig och så är dom det. fattar inte hur det funkar. jag har ju sagt det till mig själv så många gånger, nu slutar jag vara ledsen för jag avskyr ju det, jag avskyr ju all ledsamhet och allt mörker och isande vindar och värkande hjärta. men lik förbannat så händer ingenting, jag rör mig inte en centimeter och jag vet inte vad som krävs för att jag ska kunna göra det.

hela grejen med nytt år är så dum. folk tror att de kan börja om sina liv bara för att det gått 366 (eller 367) dagar sedan sist himlen färgades glittrig av fyrverkerier och man stannade uppe hela natten. det funkar ju inte. ingenting förändras förutom en siffra i almanackan, ingenting försvinner eller tillkommer på grund av det nya året. det är bara man själv som kan göra något och ingen annan speciellt inte ett nummer. 

kanske är jag lycklig. kanske är jag lycklig och glad fast det bara inte känns så. jag kanske intalar mig att jag är ledsen så det känns så fast det inte är sant men varför låtsas jag då att jag är någon annan så fort jag är ensam så jag slipper tänka på mig själv, varför uppehåller jag mig med saker hela tiden så att jag inte ska hamna på den noggrant bäddade sängen med det noga kammade håret och sitta och titta ut genom fönstret och vrängas ut och in av... jag vet inte ens vad det är längre. bortdomning. jag vrängs ut och in av det som förut var ung panik och ångest och allt det där men nu har det tappat skärpan och trubbat av fast det inte krympt, bara... som en grå monoton överväldigande massa. bortdomnad

och jippi jag delar med mig av mina problem, jag håller inte allt inne men jag tror det här är samma sak för ingen läser dem ändå och om någon gör det så är det ingen som kommer göra det bättre. och jag skriver mest det här för att om jag inte gör det så dör jag kanske och jag måste förklara saker  för mig själv för min hjärna har funktionshinder och kan inte ta reda på allt själv, så jag måste plocka ut det och sortera det. det här gör ingenting bättre och jag vet inte vad som kan göra det. jag är bara en grå monoton söndrig massa som ljuger för sig själv




jag inte kan känna något alls. egentligen, jag tror att det som gör ont och äter hål på mig är rädslan över att inte kunna känna något alls längre. jag är aldrig på något annat humör än det här, jag är aldrig gladare eller ledsnare än såhär, det är bara så det känns när jag släpper taget lite och tänker på mig själv. jag kan bli rädd och överraskad och så men det är alltid som en hinna mellan mig och känslan som egentligen ska fylla upp mig och få det att dåna i huvudet. jag känner den inte ordentligt, jag hör ekon och jag känner kanske något men aldrig på riktigt. det är det hemskaste med det här. om jag ändå fick känna igen, om jag fick byta humör och tankar och fick saker att spela roll och betyda något så skulle allt vara så mycket bättre

this will make you love again
this will make you love again
this will make you love again
this will make you love again

Fem händelser som varit bra det här året?
1. Håkan på slottskogsvallen.
2. Håkan på Liseberg. 

3. Robert i Stockholm. Så himla söt.
4. När Alma kom hit på höstlovet och vi matade fåglar och inte hittade mina busshållplatser.
5. När det visade sig att kent skulle släppa ny skiva och jag fick biljetter till dem den 14 juli på trädgårdsföreningen precis som för 2 år sedan.

Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Min dator blev stulen.
2. Mina föräldrar skilde sig och jag flyttade.
3. Jag ramlade ned för en trappa i skolan och bröt fingrar och fick ha gips och det gjorde jätteont.
4. Kaisa berättade att hon ska flytta ända till Ryssland och jag satt på golvet i skolan och orkade inte göra något och runt mig grät alla.
5. Jag missade bland andra Coldplay på WTAI i somras. Höll på att gå i tu lite.

Vad har du lärt dig i år?
Att det inte spelar roll om alla andra vet vad som är sanning bara man själv vet. Jag har lärt mig massa i skolan, jag har lärt mig hur man klarar sig bättre, hur man petar bort det värsta av ångesten. Och lite annat såklart.

Blev året som du har tänkt dig?
Nä, men hade nog inte tänkt mig jättemycket.

Vilka kläder har du använt mest?

De här <3 och jeans med hög midja (tror jag har dem på bilden), egengjorda jeansshorts, och diverse monkigrejer.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
Håkan Hellström, Bon Iver, Kent, Florence + the Machine, Coldplay.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)
Crossroads typ 100 ggr. Remember me några gånger, och lite annat med Robert. Såklart twilight och breaking dawn två gånger på bio (jag vet.....). På tv har jag mest hängt vid himym, two and a half men och grey's anatomy. Tror jag har sett sju och en halv säsong av Grey's på internet, plus en hel del Glee, plus nu på senare tid O.C. Började även följa Pan Am men det var inte jättebra.

Vilka människor har du hängt mest med år? 
Moa, Frida, Julia, Kaisa, Mathilda och Sara. Och Alma och Louise på sms dårå.

Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Inte så många nya, har snarare lärt känna folk bättre.

Vad är det vackraste du fått i år?

Vad är det bästa du har läst?
Svårt! Har läst mindre än någonsin 2011. Jag vet nog inte riktigt.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag åkte till Sydamerika, jag flyttade, jag fick betyg, och massa annat mer obetydligt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ne tror jag inte.

Vad var din största framgång 2011?
Nog inget speciellt. Jo, att jag blev nöjd med mina betyg!

Bästa köpet?

Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder. Älskar att handla kläderrrrr.

Vad önskar du att du gjort mer?
Varit glad, umgåtts med mer människor, tränat.

Favoritvideo i år?

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Var ute med mitt nya objektiv. Kommer ihåg att det var så himla dimmigt den dagen, man såg typ en meter framför sig. Och så åt vi pannkakstårta.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Typ tråkiga jeans med monkitröjor till, strumbyxor under jeansshorts, dr martens och transparenta blusar.

Till Loviza för att hon borde börja titta på the O.C.

Okej så it turns out att det var jättesvårt att hitta bra klipp utan att spoila allt, så ja. Det får bli såhär istället. Here we go:

nu är jag här igen till slut. med ny dator och hemkommen från sydamerika. allt är lite konstigt. julen är inte samma sak längre som min far så fint påpekade. bra att vara hemma igen med sängen i alla fall.



fågel på och london från högt upp

hejsan där. såhär ser jag ut idag, all natural och sådär va. 
idag är det första december, le premiere décembre och jag har haft dubbeltimme franska, tittat på julkalendern, fått ta av gipset och lyssnat lite på marit larsens nya skiva som verkar bra, och nu ska jag nog gå och göra mig lite obóy och sätta på ett avsnitt av o.c. kalla mig nörd men seth är så himla snygg att även om serien hade varit bedrövlig (vilket den inte är) hade den ändå varit värd att titta på pga hans medverkan. klart slut varulvstjut